”Skönt att få lite däng ibland”

En kicksökande och träffsäker härmapa som inte tvekar att ta i med hårdhandskarna. Skådisen och imitatören Rachel Mohlin får både kraft och andrum av att slåss – i boxningsringen.

Det händer ibland att Rachel Mohlin surfar in på SATS hemsida och ”låtsasbokar” ett boxningspass. Någonstans i det undermedvetna hör hon osteopatens råd, som en felstämd tonårssänkning i en fartfylld melodi, den röst som ordinerar vila och återhämtning.
Men hon kan inte undgå impulsen att avisera sin ankomst. Begäret att verkligen få ta ut sig är starkt.
Innerst inne vill hon inte inse att hon faktiskt är odödlig, att ryggen tagit lite stryk av intensiv träning på sistone, att de närmaste veckorna måste passera utan svettiga boxningshandskar med snörning och lindade handleder.
När Rachel Mohlin några minuter senare bokar av aktiviteten är det ofta med en inre smärta. Hon är ju van vid en vardag med full fart, på teaterscenen, i SNN News-studion och på gymmet, av att färdas i livets vänsterfil.
– Samtidigt är det inte hållbart att träna och ha ont. Jag måste lära mig att under en kort period sänka ambitionen ett snäpp. Nu är jag inte längre ute efter progression, utan att komma in i ett flow. För första gången ignorerar jag inte ett gott råd jag får om min rygg, säger Rachel Mohlin.
Hon sträcker på sig där hon sitter vid ett av hörnborden på trendkänsliga Urban Deli. Här på Nytorget, i hjärtat av Stockholms Södermalm, är hon tjenis med personal och insläntrande lunchgäster. Hon är ödmjuk och sympatisk, nyfiken och vetgirig, vänder på frågeställningar och förvandlar intervju till dialog mellan sitt Loka-klunkande och latte-sörplande.
Urban Deli är inte bara en restaurang, utan också en butik med välsorterade delikatesshyllor. Det visar sig att Rachel Mohlins sambo säljer egna kola- och chokladsåser; burkarna prydligt staplade på varandra några meter ifrån oss.
– Såserna kan jag äta direkt ur burken, gärna efter ett hårt träningspass. Annars borde jag väl ha hamnat i Guinness Rekordbok för mitt popcornätande under förra graviditeten. Bakom scenen på Rival hade vi bunkrat upp med en massa popcorn i ett förråd. Av någon märklig anledning försvann påsarna väldigt fort, haha.
Bara fyra månader efter att Rachel Mohlin lämnade BB för andra gången i livet tog han plats på en spinningcykelsadel.
– Jag höll igång under graviditeten och det bidrog till att jag återhämtade mig snabbt. Rent praktiskt innebär det att jag idag orka lyfta två barn och leka mig svettig.
Med två små barn i hemmet tragglar hon ständigt med problematiken att hitta träningstider som matcher med det övriga livet. Det är som att varje minut blivit mer värdefull.
– Jag kan inte ödsla tid på sådant som inte ger mig något tillbaka. Jag tränar för att jag vill se resultat, det måste ge effekt. Då gäller det att vara kräsen i sin träning, men också i att hitta rätt klasser. Jag gjorde en grundlig research innan jag hittade Carina Martinsson (instruktör på SATS Stadshagen). Man ska ändå umgås i en timme med sin instruktör.
I ivern att söka sig bortom snackupplevelsen och optimera träningen har boxning spelat en avgörande roll i Rachel Mohlins liv. När hon 2007 semestrade i Australien och spontant vill repa av ett spinningpass på det lokala gymmet nåddes hon av beskedet att varje cykel var bokad.
Så hon följde trappan ned till en källare, till en boxningsklubb som låg lite avsides i byggnaden. Det skulle bli Rachel Mohlins första möte med en ny, förlovad värld.
– Jag har alltid tränat ”mycket och svettigt”, men varit omedveten om det närmast magiska träningstillstånd som boxningen gav; det kändes välgörande. Det fanns något kraftfullt i slaget som sådant, att använda sin kraft i en situation som var helt ofarlig, säger Rachel Mohlin.
Hon jabbade mot en ärrad instruktör ”som nog fått en och annan tjottablängare i sitt liv”, och kände sig visserligen lite obekväm med att linda händer och ta på sig stora handskar. Samtidigt var upplevelsen kittlande, lite farlig och spännande.
– Jag har alltid haft en craving på kickar. Boxning kändes rätt direkt, det gav mig en oerhört kick. Och så är det än idag. Boxning är verkligen oslagbart, även om det låter lite paradoxalt, säger Rachel Mohlin med ett leende.
Hon målar upp en tes om att rödhåriga har lägre smärttröskel än andra, vilket bekräftas av forskning i Kentucky som bevisat att människor med naturligt rött hår är i behov av 20 procent mer narkosmedel än människor med andra hårfärger.
– Men när jag boxas är det tvärtom, smärtupplevelsen är skön även om jag får lite däng ibland och kommer hem med ett och annat blåmärke. I närkamper är jag tuff, jag är inte den som backar. Jag tycker om att umgås med min aggressivitet, det är en kraftkälla och det handlar om att komma i kontakt med den.
Genom åren har hon testat en rad olika träningsformer. Mammaträning är för långsamt, yoga inte tillräckligt energiskapande och när hon springer drabbas hon av en slags inre protest redan efter 20 meter i rörelse.
– Då vill jag upp och det är ju ett barnsligt drag. Jag vill kunna säga till min man att jag fattar vad han menar när han springer sina tiokilometerspass. Men där är jag inte än. Nä, boxning är min grej, säger Rachel Mohlin.
Att hamna i slentrianträningens fälla är en mardröm, förklarar hon. Främst för att det är sådant slöseri med tid. Att Paolo Robertos tränings-DVD ”Träna en kvart om dagen med Paolo” använts flitigt är knappast någon slump.
– En kvart i mitt liv betyder så oerhört mycket numera. Tack vare träningen skapar jag ett litet andrum där jag får vara ifred med mina egna tankar och förnimmelser, när jag äntligen får möjlighet att rensa skallen. Det är en slags meditativ känsla mitt i allt det hyperaktiva.
Rachel Mohlin har boxats aktivt i sju år, både på klubb och på gym, men beskriver sig ändå som en novis även om hon medger att hon ”är mer teknisk, slår hårdare, har förbättrat kondisen och fått bättre balans”.
– Dessutom ser jag en avsevärd styrkeförbättring sedan jag började. Och min kropp har lärt sig att reagera på impuls.
Rachel Mohlin kan utan problem finna beröringspunkter mellan en slagserie och att vistas på scenen. Hon medger att det är omöjligt att hålla andan om man tar i allt vad kan, oavsett om det handlar om att läsa in en replik i affekt i Kvarteret Skatan, att utföra en pricksäker imitation av en partiledare eller att boxas med hög puls.
– Känslan att förbereda sig inför en dag på jobbet som skådespelare liknar en sportprestation. Man måsta äta och sova ordentligt så gott det går, och efteråt strävar man efter en payback av njutning när det är gjort.
Från första minuten av repetitionsförfarandet brottas hon av scenskräck, en känsla som är svår att hantera men som samtidigt är en sporre.
– Jag umgås med katastroftankar och vet aldrig hur det ska gå. Ovissheten i ett arbete är svindlande och utmanande…
Just nu är Rachel Mohlin exempelvis aktuell som en fiktiv reporter i TV4-programmet SNN News.
– Ibland får jag känslan att det är omöjligt att kliva upp på scenen, även om jag successivt lyckas komma in i rytmen. Sedan jag fick två barn tar det dessutom längre tid att lära sig repliker. Förr kunde jag lära mig en text utantill på nolltid. Nuförtiden måste jag lägga mer tid på att plugga.”
När Rachel Mohlin behöver slappna av sätter hon sig i soffan och trycker igång något House of Cards-avsnitt på Netflix. Tv-serietittandet är också träningens tuffaste konkurrent.
– Bäst mår jag när jag får träna så mycket jag vill. Det låter kanske lite flummigt, men jag har fått många sketchidéer på gymmet. Jag löser problem. Om jag inte får min ”tryckutjämning” blir jag lite disträ och irriterad.
Improvisationsskådespelerskan är nyckfull även som boxare, alert och svårläst. När hon ska para ihop sig med någon i en boxklass väljer hon alltid den som är starkare och uthålligare på pappret.
Precis som på Urban Deli besitter hon förmågan att scanna av lokalen efter ett bekant ansikte som kan ge henne något tillbaka. Helst en hård instruktör.
– I de lägena varken kan eller vill jag ducka. Jag vill vara den som håller ut längst. Just nu längtar jag efter att ta i så mycket att jag kräks.

Text: Henrik Lenngren
Foto: Rickard Liljero Eriksson
Publicerat i iForm

Personligt/Rachel Mohlin

Ålder: 40 år.
Familj: Maken Carl Cederström, barnen Jacob och Rebecka.
Bor i: Stockholm.
Yrken: Skådespelare, imitatör och bildkonstnär.
Har setts i: Kvarteret Skatan (SVT), Partaj (Kanal 5), Vänner och Fiender (Kanal 5), c/o Segemyhr (TV4), Män emellan (SVT).
Har hörts i: Public Service (P1), Morgonpasset (P3), Sommar i P1 (sommarvärd 2003).
Äter: Oerhört förtjust i skaldjur, isterband och biff.
Dricker: Havremjölk, vatten, kaffe, champagne.
Åker: Buss.
Ser på tv: Nästan aldrig, men kommer ikapp via appar, play-kanaler och DVD-boxar. Lyssnar alltid på P1.
Läser: Just nu ”Revolutionary Road”, annars massor av bloggar, blanka modemagasin, affärstidningar, dagstidningar och barnböcker.
Drömmer om: Att sova.

5 snabba till Rachel Mohlin

Min hälsofilosofi är…
”Jag är noga med att optimera tiden jag lägger på träning. Oavsett om det är en kvart eller en timme. Kvalitetsträna och ge allt!”
Så motionerar jag helst…
”Hårt och intensivt.”
Ett träningsminne jag aldrig glömmer var när…
”De är så många, kan inte välja.”
Min favoritingrediens i matlagningen är…
”Fiskar och färska kryddor.”
När jag är ledig…
”Är jag med familjen.”