Han är helt okänd för de flesta, men Marcell Bandicksson flimrar ofta förbi i eftertexterna i Hollywoods största filmer. Di har mött svensken som ger storfilmerna ett ansikte.

I springor genom halvt neddragna persienner skymtar det dova skenet från en lampa i mörkret. Klockan springer på, är närmare 21 än 20, men Marcell Bandicksson kan inte riktigt slita sig från sin lilla studio.
”Jag är inte den där som väntar på helgen. Jag skulle kunna sitta i en grotta med min dator och ändå älska det jag gör”, säger han.
Ute på gatan hukar resenärer som nyss klivit av tunnelbanan i Näckrosen i Solna under kvällsregnet. Ibland får Marcell Bandicksson påhälsning av nyfikna fönsterknackare som undrar varför lampan så ofta är tänd där inne på kvällarna.
”När de kommer in och ser affischerna som är inramade på väggarna, och får reda på vad jag faktiskt jobbat med, brukar de tycka att det är skithäftigt.”
Sthlm Creators står det på en liten etikettremsa på dörren. Annars är det inte mycket som tyder på att studion är hemvist för en svensk 36-åring som de senaste åren haft ett finger med i många världskända film- och tv-produktioner.
”I branschen vet alla vem jag är, men det är inte så att jag går runt och skryter om det när jag träffar nya människor. Och även om jag etablerat mig nu känns det fortfarande jättekonstigt att se mina verk flimra förbi intill titlar på Netflix.”
I en tid när regissörer och skådespelare betraktas som superstjärnor för Marcell Bandicksson en mer anonym tillvaro. Trots att han i högsta grad varit involverad i filmer och serier som Avatar, Dexter, True Blood, Boardwalk Empire och En man som heter Ove är det bara i eftertexterna hans namn flimrar förbi.
”Samtidigt har jag inget behov av att stilla mitt ego. Jag vill att arbetet ska synas mer än jag själv. Exempelvis har jag ångest över att nu tvingas vara med på bild”, säger Marcell Bandicksson.
När han slog igenom år 2008, med den numera klassiska Sons of Anarchy-postern, postade han ett Facebook-inlägg om att hans skiss syntes på bussar, billboard och flygplan med vepor i L.A. Responsen var sval.
”På den tiden var Facebook helt nytt. Jag fick två likes av mina få vänner på listan, haha. Massor av designföretag pitchade för den titeln men så var det en svensk från lilla Eskilstuna som valdes ut. Det var rätt overkligt faktiskt.”
Redan när Marcell Bandicksson växte upp i Råbergstorp, en förort till Eskilstuna, var den kreativa fasen en slags flykt från vardagen.
”Jag hade svårt för skolan och led av koncentrationssvårigheter. När jag satt vid min Amiga 500 och illustrerade saker och ting kände jag mig däremot fri. Överhuvudtaget var jag fascinerad av bildspråk och snygg paketering. Skulle jag hyra en dvd valde jag film beroende på hur snyggt omslaget var.”
Marcell Bandicksson blev förälskad i den visuella delen av filmer och kunde irritera sig på när filmbolagen negligerade betydelsen av att satsa på omslaget bara för att de hade kända skådespelare eller regissörer att skylta med.
”Precis så tänker jag idag också. Det räcker inte alltid med duktiga skådisar för att man ska få in besökare i biosalongen. Ofta är det framsidan som säljer filmen. Att inte tänka på det sättet är bara naivt.”
Efter att ha pluggat grafisk design på Cumbria Institute of the Arts i London och jobbat på produktionsbolaget Noble Entertainment blev han år 2007 upptäckt av designföretaget Iconisus. I USA jobbade Marcell Bandicksson regelbundet för kunder som HBO, Sony Pictures, Lionsgate, Twentieth Century Fox och Warner Brother, och gjorde sig snabbt ett namn i branschen som ”en maskin”.
”Jag är en perfektionist som är besatt av detaljer och en snygg finish. Precis som en kock vet hur mycket salt och peppar som behövs i maten har jag tränat upp mitt öga för att se vad som är ’lagom’ i en bildbehandling.”
Hur mycket har skådespelarna att säga till om designen?
”Generellt sett inte så mycket. Men när jag gjorde omslaget till Brooklyns Finest fick jag ett samtal från Richard Gere som tyckte att hans näsa såg onaturlig ut. Då var det bara att göra om. Även om jag har en ganska tydlig bild av hur ett omslag ska se ut så är jag ganska prestigelös. Det spelar ingen roll om jag har suttit och arbetat med samma bild i tre månader.”
Sedan 2014 är Marcell Bandicksson sin egen. Det var då han valde att lämna Hollywood för att förändra tankebanorna även på hemmaplan.
”Förr har filmbolagen anlitat reklambyråer som varken varit specialiserade i film- eller tv-marknadsföring, och sedan nöjt sig med en skiss eller två. Jag har försökt få branschen att förstå hur stort ’impact’ ett omslag faktiskt har. Först nu börjar vi ta det mer seriöst på paketeringen även i Sverige.”
Uppdragsförfrågningarna från USA har inte minskat trots att Marcell Bandicksson numera huserar i Solna, men bland kunderna är numera Nordisk Film hans största kund räknat i antalet titlar. Bland annat står han bakom affischen till bioaktuella Eld och lågor.
”Tidigare har det aldrig varit några diskussioner kring omslag, men med Eld och lågor gick allt helt bananas. Producenter har ringt upp mig och sagt att de vill göra comeback igen bara för att se har sett affischen.”
Varför har det blivit så stort buzz just nu?
”Affischer har ett ganska klassiskt bilduttryck. Det är svårt att bryta mot den mallen och det är inte alltid ’rätt’ att göra det. Om du ska göra nåt nytt och crazy så tar du en risk. Men här gick det hem när jag tänkte utanför ramarna”, säger Marcell Bandicksson.
Tanken, berättar han sedan, är att skicka omslaget till Key Art Award – filmaffischernas motsvarighet till Oscarsgalan.
”Jag har varit nominerad en gång tidigare (med den norska filmen All that matters is past) men gick inte hela vägen. Förhoppningsvis kan jag göra det i oktober.”
Marcell Bandicksson visar runt inne i studion och pekar på de inramade affischerna på väggen. Alla betyder de något för honom, antingen, på det personliga eller professionella planet.
”Totalt sett jobbar jag kanske med 20 titlar om året, allt från filmer och tv-serier till spel. Jag har svårt att tacka nej till jobb. Bara att säga nej kan låta kränkande i mina öron”, säger han och ler.
Men blir det inte en slags kreativ överbelastning i hjärnan med så många projekt igång?
”Nja, jag är van vid att jobba med stora projekt samtidigt. Och jag älskar ju att jobba, från 06 på morgonen till 21 på kvällen. Den stora skillnaden mellan mig och många andra kreativa själar är nog mitt företagstänk. För mig handlar jobbet inte bara om att kreera utan också om att skriva offerter och avtal och se över bokslut.”
Varifrån kommer entreprenörshungern?
”Från mina föräldrar. De flydde till Sverige från Syrien och började med att sälja grönsaker på gatan. Till slut hade de tjänat ihop så pass mycket pengar att de kunde starta en kiosk och försörja hela familjen. Där och då lärde jag mig att ta ansvar och att allt går att lösa bara man har ett driv. Men när jag för första gången blev kallad entreprenör var jag tvungen att springa hem och googla vad ordet betydde.”
I år ska Marcell Bandicksson anställa en eller två medarbetare. Det kommer bli kämpigt, inte minst ur ett kontrollbehovsperspektiv, erkänner han.
”Däremot kan det ju leda till att vi får fler uppdrag. Talangen finns i Stockholm. Många filmbolag gillar att anlita någon som sitter utanför bubblan och älskar den känsla för design och grafisk form vi svenskar har. Att jobba i stora projekt handlar inte om var du befinner dig. Som sagt, jag skulle kunna ha gjort Avatar-affischen även om mitt kontor låg i en grotta.”

Text: Henrik Lenngren
Foto: Evelina Carborn
Publicerat i Dagens industri